Ljud av tid och rum

Text: Jaani Länsiö

År 1944 låg Iannis Xenakis begraven under krossade tegelstenar, halvblind och med bruten käke i ruinerna av en bombad byggnad i Aten. Mirakulöst nog överlevde Xenakis och lyckades omvandla sitt trauma till inspiration, trots de ärr som präglade honom under resten av livet. Skottsalvor, kravaller, bomber; i dem kunde Xenakis höra musik som föds ur matematiska lagbundenheter.

Bara tre år senare, när han arbetade som Le Corbusiérs assistent i Paris, lade han grunden för en helt ny typ av musik som integrerade miljö, byggnadskonst, visuella effekter, kroppslighet och ljud till totalkonstverk där alla delar kompletterar varandra. Han kallade dem för polytoper, från grekiskans poly (flera) och topos (plats).

Xenakis planerade polytoperna enkom för specifika hallar, arkeologiska utgrävningar eller entréhallar i kongresscentrum. De tomt ekande utrymmena förvandlades till gigantiska instrument med abstrakta konstruktioner, blinkande ljus och elektronisk musik som studsade mellan väggarna. Om J. W. Goethes karakterisering av arkitektur som frusen musik stämmer, tinade Xenakis upp den igen så att den blev en del av miljön och något man kan uppleva. I dag gör också Liza Lim från Australien samma sak med sina rumsliga verk.

Det är omöjligt att tala om Xenakis verk med de begrepp vi är vana vid att använda inom musiken. Temana känns ogripbara, melodierna som rytmer. När musiken stannar har lyssnaren glömt hur verket började. Ändå är de symmetriska, konstruktionsmässigt och arkitektoniskt slipade konststycken där formerna och tiden flödar med matematisk precision, men samtidigt på ett oförutsägbart sätt. Liksom vissa byggnader reser sig Xenakis kompositioner på den musikhistoriska tidslinjen som ståtliga monument som ändå smälter in i miljön. Precis som det orubbligt regelbundna Eiffeltornet mitt bland sneda tegeltak, eller Den förbjudna staden som omfamnas av blänkande skyskrapor.

”Musiker spelar inte instrument, utan rummet”, lyder en gammal sanning. Genom att bjuda in lyssnarna att vibrera på samma frekvens som musiken, konstruktionerna och byggnaderna kom Xenakis närmare talesättets kärna än någon annan 1900-talskompositör.

Jaani Länsiö är journalist med musik som specialområde och njuter av konserter med alla sinnen.

Foto: The Friends of Xenakis (CC BY 2.5)